Min kära vän Sandra skrev ett gästinlägg för 3 veckor sedan som blev väldigt uppskattat, hon har sedan dess haft fullt upp precis som jag så vi har inte hunnit sätta ihop hennes favorit övningar till ett nytt inlägg, men jag lovar det kommer!
Idag har jag en ny gäst, hon har tidigare drivit sin egna blogg om sin fantastiska viktresa som hon gjort de senaste åren. För ett år sedan började hon även träna hos oss på Kampsportslabbet och vi har sedan dess fått en till familjemedlem på gymmet.
Med ett hjärta av guld och en penna av glöd skriver hon öppet om sin vardag, sina känslor och tankar. Jag hoppas även att hon precis som Ametist Azordegan en gång sa till henne ”när du är redo, borde du skriva en bok” också skriver en bok.
Varsågoda här har ni henne världens bästa Shervin, alltid äkta och ofiltrerad!
Shervin Torkian
107 kg. Det är 107 mjölkpaket, 214 smörpaket, 107 mjölpaket på 1 kg vardera, 4 tio åringar och det var jag. Jag var dubbelt upp, extra allt, dubbelt nedgången, bortglömd och extra vilsen. Jag var Shervin 107 kg i en tid då vikten var det viktigaste för mig och det var innan jag insåg att det viktigaste är jag. Hej jag heter Shervin, jag tänkte dela med mig lite om mig själv.
Om du frågar mig vad det första jag bokar är om jag har tid är det inte en resa till fjärran land. Det är en resa till destination jag. Jag, jag tränar numera på Kampsportslabbet med Fannie och Kevin. Så fort jag har en lucka i mitt liv, bokar jag in ett ptpass. Men det var en lång resa dit.
Jag vaknade en dag och vägde 107 kg. Ja, du läste rätt, jag var chockad själv. Jag vaknade upp, tittade mig själv i spegeln och det där, det skulle vara jag. Men jag såg inte mig själv, det där var inte jag. Jag var borta för länge sedan.
Jag hade slutar prioritera mig, jag hade glömt bort mig själv för länge sedan och för varje kg, varje cm och varje överansträngt andetag vid minsta ansträngning – hade leendet i min spegelbild förvandlats och tynat bort. Men ersatts av tårar, självhat och låg självkänsla. En överdos av känslor från en överdos av mat och jag rann över. Jag bestämde mig där och då, jag ska bli den bästa versionen av mig själv.
Att äta nyttigt är en form av självrespekt. Något jag saknat men jobbar på varje dag. Man pratar om viktnedgång som en resa men jag har svårt att se en slutdestination. Jag tränar inte för bikinifitness, inte för någon siffra på en våg. Jag tränar för att jag förtjänar att våga i livet, förtjänar att orka leva genom hela livet. Jag tränar för att min kropp ska bli lika starkt som mitt psyke och med träningen går de hand i hand.
Det var februari när jag klev in på Kampsportslabbet och jag var rädd. Jag var så långt ifrån min komfortzone men jag visste att det här skulle vara bra för mig. Det var 8 veckors bootcamp med en grupp tjejer framöver, tidiga morgnar och kostdagbok. Men det var också där jag fann min glädje igen. Fann hopp. Fann virke till den eld som brinner i mig.
Och den där elden inom dig, den är allt. Det gäller för dig att hitta vad som ger dig glädje. Vad som ger dig trygghet och förståelse jämte dig själv. Det gäller för dig att hitta den form av livsstil som passar dig, det finns lika många liv som individer, lika många viljor och val som former och storlekar. Men det viktigaste är att du gör dina val för dig, för din lycka, för din kamp.
Vad väljer du?
Shervin före- och efter. Med mig och Baby L. Följ hennes fortsatta resa på Instagram!
Före och efter – Mona styrde upp mitt hår!
